Länkar

Strålskyddsinstitutet 
Centrum för strålningsmedicin CSM 
Radiation Emergency Medical Management  US Department of Health and Human Services

Läs också 

Strålning i Sverige  DN 3.4.2011
Det strålar på oss från alla håll  DN 3.4.2011
Elektromagnetiska fält medför sällan risker  Arbetsmiljöverket
Tema elektromagnetiska fält  Forskning.se   
Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält  FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) december 2008
Magnetfält och hälsorisker  Elsäkerhetsverket 2009
Radiation dose chart  Här kan man se vilka stråldoser man får i allt från dagliga livet till kärnkraftsolyckor
Fokus elöverkänslighet  forskning.se
Hur farlig är joniserande strålning?  Analysgruppen Bakgrund september 1994

Joniserande strålning

Joniserande strålning är så energirik att den kan rycka loss elektroner från de atomer som den träffar och förvandla dem till positivt laddade joner, jonisering. Joniserande strålning kan antingen vara elektromagnetisk strålning (ultraviolett, röntgen- och gammastrålning) eller partikelstrålning (energirika elektroner, protoner med mera som har en energi på några elektronvolt). Radioaktiva substanser avger joniserande strålning. Olika slags joniserande strålning är:

• Alfastrålning  (t.ex. från radon). Partikelstrålning. Räckvidd 10 cm i luft. Stoppas med papper.
• Betastrålning  Partikelstrålning. Räckvidd 10 m i luft. Stoppas med plåt eller glas. Används i sjukvården.
• Gammastrålning  Elektromagnetisk strålning. Räckvidd 10 m i luft. Stoppas med betong eller bly. Används i sjukvården.
• Neutronstrålning  Partikelstrålning. Svår att hejda. Används vid fission för kärnkraft. Ger strålskador vid olyckor.
• Röntgenstrålning  Elektromagnetisk strålning. Kan tränga igenom mänsklig vävnad. Används i sjukvården.

Halveringstid är den tid efter vilken hälften av en given mängd av ett ett radioaktivt grundämne har sönderfallit.

• Uran-238  4,5 miljarder år. Restprodukt efter uranbrytning och kärnbränsleframställning (utarmat uran, DU).
• Uran-235  700 miljoner år. Används i atombomber och kärnbränsle.  
• Plutonium-239  24 000 år
• Plutonium-40  6 580  år
• Kol-14  5 730 år. Används för åldersbestämning av levande material upp till 60 000 år.
• Cesium-137  30 år. Förorening i marken efter kärnkraftsolyckor.
• Plutonium-241  14 år. Avfallsprodukt efter kärnreaktioner, kan användas till kärnvapen.
• Cesium-134  2 år
• Jod-131  8 dygn. Släpps ut i samband med kärnkraftsolyckor.
• Radon  3,8 dygn. Finns naturligt i berggrunden, även i blåbetong.

Bakgrundsstrålning är den joniserande strålning som vi utsätts för naturligt. Den kosmiska strålningen ger oss 0,3-0,5 mSv (millisievert) per år, radon i berggrunden 0,2-10, byggnadsmaterial 0,08-11. Från mat och vatten får vi 0-10 mSv per år. Kol 14 och kalium 40 i våra kroppar ger oss 0,08-0,25 mSv årligen. Den sammanlagda bakgrundsstrålningen i Sverige varierar mellan 0,67 och 138,65 mSv per år med ett genomsnitt på cirka 2 mSv. 

"Konstgjord" strålning är t.ex. flygresor 0-3,4 och strålning inom sjukvården 0,01-100 mSv per år. Tjernobylkatastrofen beräknas ha gett ett tillskott på 0-0,5 mSv extern och 0-2 mSv intern strålning. Den sammanlagda konstgjorda strålningen är ca 1 mSv per år, med variation 0,01-105,9. 

Icke-joniserande strålning  

Icke-joniserande strålning är elektromagnetisk strålning där frekvensen är för låg för att ge upphov till jonisering (dvs som inte alstrar joner när den passerar genom materia). Energin hos icke-joniserande strålning, som optisk strålning och elektromagnetiska fält, är inte lika stark som hos joniserande och kan därför inte jonisera material.

Elektromagnetisk strålning finns naturligt från åska, solen och rymden samt alla föremål med en temperatur över 0^o Kelvin. Andra exempel på icke-joniserande strålning är elektromagnetiska fält, exempelvis genom radiovågor från mobiltelefoner och magnetfält från kraftledningar och olika apparater.

Den icke-joniserande strålningen omfattar följande strålningstyper:

• Lågfrekventa elektriska och magnetiska fält
• Radiofrekvent strålning, från extremt långvågig (3 kHz, 100 km) till extremt kortvågig (300 GHz, 1 mm)
• Infraröd strålning. Våglängd 700 nm - 1 mm. Utgör en stor del av den strålning som utsänds från varma föremål.
• Synligt ljus
• Ultraviolett strålning

Elektromagnetisk strålning

Elektromagnetisk strålning (ems) är en vågrörelse som fortplantas i tid och rum. Där strålningens våg-natur är mer framträdande kan man synonymt använda elektromagnetisk våg. Det kan till exempel vara ljus som fortplantas i en optisk fiber eller mikrovågor som värmer mat i en mikrovågsugn. Den elektromagnetiska strålningens viktigaste egenskap är dess frekvens, eller våglängd. I olika våglängdsområden kallar vi den elektromagnetiska strålningen för olika saker. Olika våglängder ger också olika egenskaper.

Vid gränsen mellan luft och kroppsvävnad reflekteras en del av strålningen medan en annan del sprids vidare in i kroppen (transmission, diffusion och absorption). Strålningens förmåga att tränga in i kroppen är frekvensberoende. Lägre frekvenser tränger djupare in än högre. Fett och ben är lättare att genomtränga än muskler och hud.

Radiovågor är den mest lågfrekventa formen av elektromagnetisk strålning med frekvenser från 9 kilohertz till 3000 gigahertz. Våglängderna kan vara kilometerlånga. Radiovågor används huvudsakligen för att överföra ljud, bild eller text trådlöst, exempelvis från en TV-sändare till en TV-antenn eller mellan en mobiltelefon och en basstation. 

Mikrovågor har kort räckvidd och försvinner i samma stund apparaten som avger dem stängs av. Frekvenser liger från 300 à 500 MHz och uppåt mot en obestämd och varierande övre gräns. Används för radar, kortvågsradio, mikrovågsugnar, rörelsedetektorer, trådlösa telefoner, satellitmätningar mm.

Infraröd strålning (IR-strålning) är elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 700 nm till 1 mm, det vill säga våglängder strax över de för synligt ljus. Kortvågig infraröd strålning används i utrustning för mörkerseende, som bildförstärkare och värmekameror.

Synligt ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer.

Ultraviolett strålning, UV-strålning, UV-ljus, är elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än det synlig ljusets. Ultraviolett strålning brukar definieras som strålning inom våglängdsområdet 400 till 10 nanometer. Kommer från solen och produceras i solarier. Kan påverka synen och ge hudcancer.

Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd (cirka 0,01-10 nm) och höga fotonenergier (100 eV - 100keV). De kortare våglängderna förmår tränga igenom en människokropp. Används i sjukvården.

Gammastrålning är också en joniserande elektromagnetisk strålning med pikometerlånga våglängder. Den är bakteriedödande och används för sterilisering. Den tränger igenom kroppsvävnad, kan förändra celler och orsaka cancer, samt döda celler och användas i cancerbehandling.

Magnetfält 

Magnetfält finns hela tiden omkring oss – det mest utbredda är det fält som omger jorden, jordmagnetismen, som får kompassnålen att rikta sig mot norr. Detta fält är statiskt, dvs det ändras inte med tiden. Människan är anpassad till att leva i jordens statiska magnetfält och det har inte gått att påvisa skadliga effekter av statiska magnetfält som människor normalt kommer i kontakt med.

Statiska magnetfält som är avsevärt större än jordens magnetfält är mycket ovanliga. De förekommer endast i mycket speciella sammanhang, t ex vid magnetkameror som används vid medicinska undersökningar.

En likström i en kabel genererar ett statiskt magnetfält. Statiska magnetfält kan också alstras i vissa magnetiska material.

Växlande magnetfält bildas kring ledningar och apparater för växelström, dvs kring kraftledningar, transformatorer och kring allt som drivs med ström från väggkontakten. Denna typ av magnetfält skapar elektriska strömmar i kroppen som, vid mycket starka fält, kan påverka kroppens nervsignaler.

Magnetfält från kraftledningar och radiovågor från mobiltelefoner är andra exempel på elektromagnetiska fält. Magnetfält och elektriska fält finns runt alla elektriska apparater och ledningar. Styrkan avtar snabbt med avståndet.

En likström som varierar i styrka alstrar ett varierande magnetfält som i vissa avseenden kan liknas vid ett magnetiskt växelfält, t ex i vissa bilar.

Fälten är starkast närmast källan, t ex en ledning eller en apparat, och avtar med avståndet. Ju mer ström desto starkare magnetfält. Magnetfält är svåra att skärma av och går obehindrat igenom väggar och tak.