Artiklar

Ju mer man lär sig om kemikalier, miljö och hälsa, desto mer skrämd blir man. För mig var det nytt att kemikalier och dess produkter står för 8 % av utsläppen av växthusgaser, dubbelt så mycket som flyget. Så förutom toxiska effekter på t.ex. människor och fisk har kemikalierna en klar effekt på vårt klimat. Kemikalieindustrins starka ställning som lobbyister, bland annat i EU, gör det ännu svårare att begränsa effekterna.

Själv fick jag inleda konferensen med att berätta om Bhopal-katastrofen i Indien 1984, då minst 8 000 människor dog och hundratusentals fick permanenta skador. Alla i målgruppen har hört talas om den, men få vet vad som egentligen hände och varför. Responsen från publiken var därför mycket positiv.

Måste det till en olycka innan man lär sig? 

Odd Sevland, en norsk brandman, talade mycket livfullt om riskbeteenden, kultur och livsstil. Man talar om otur, använder undanflykter och ursäkter för att göra sig ansvarslös. Inför en förvarnad arbetsmiljörevision kan man rycka upp arbetsplatsen för att sedan berömma sig av att ”vi lurade dem igen”.  Men egentligen var det sig själv man lurade. Att använda en hjälm är en livsstil.

Hans historia: När han var 32 år gammal skulle han leda en övning i praktiskt brandskydd på oljeriggar. Han stod bredvid och instruerade, utan skyddskläder, och allt gick enligt planerna. Lunchen närmade sig, sedan skulle han ut och segla med familjen. Då kom det önskemål om demonstration av metanol, som fanns till hands men inte var planerat att använda. Han hade tre val: att säga nej, att säga ja, sätta på sig utrustningen och försena lunchen, eller att säga ja och hoppa över utrustningen. Han vald det sista alternativet. Och det small.

Trots utbredda brännskador räddades han till livet. Han blev liggande länge och hann tänka. Han insåg att han själv var en av de bakomliggande orsakerna till att olyckan kunde ske. Han var en del av en arbetskultur som tillät beteendet. Nu är han föredragshållare på ledarskapskurser och liknande.

Varuinformation – en resurs 

Torbjörn Trångteg är en toxikolog som tidigare bl.a. deltagit i det internationella arbetet med att bygga upp REACH och som på äldre dagar ägnar sig åt hälsorådgivning.

Han talade om att säkerhetsdatabladen (tidigare varuinformationsblad) bör ses som en värdehandling, en resurs – inte som ett nödvändigt ont. Dock behöver kvaliteten höjas. Alla som hanterar kemiska produkter ska kunna förstå dem – t.ex. i butikerna, skolorna etc. där kemikaliekompetensen kan vara låg. De måste vara enhetligt utformade, med en pedagogisk layout, och de måste uppdateras regelbundet, minst vartannat år.

Han gav drastiska exempel: Har man fått syra i ögonen är det omöjligt att öppna ögonlocken och ta bort kontaktlinserna, vilket rekommenderas i ett blad. Det enda som gäller är förebyggande – glasögon på när man går in i labbet! Toalettrengöringsmedel som inte får hällas i avloppet var ett annat exempel. 

Hur man maximerar lärandet

Blenda Weibull är civilingenjör och arbetar med processäkerhet. Hon höll ett mycket intressant föredrag där man kunde urskilja komponenter från ”continuing professional development” (CPD), ett begrepp som används bland annat när det gäller läkares fortbildning.

Hon talade om erfarenhetsåterföring och lärandecykeln. Hon menar att själva lärandet behöver kvalitetssäkras.

Vi måste fästa våra lärdomar i det organisatoriska minnet, som består av människorna, procedurerna, reglerna och anläggningarna. Katastrofer innebär 1-10 lärdomar som kan leda till t.ex. lagstiftning och i stanna kvar i minnet 10-25 år. Riskbedömningar, revisioner och skyddsronder kan ge tiotusentals lärdomar som stannar i minnet allt från en minut till en livstid.

Lärandecykeln innebär att rapportera, analysera, besluta, genomföra och följa upp. Vid kvalitetssäkring följer man upp eller undersöker t.ex. hierarkisk spridning, lärandenivåer, lagring i organisatoriska minnet, ”geografisk” spridning och genomförande av åtgärder.

En olycka kan ha en utlösande faktor. Brister i policy och beslut, brister i organisationen och felframkallande miljö leder till osäkra åtgärder och bristande försvar. Hon skiljer grundorsaker, t.ex. bristande riskvärdering och brister i teknisk design, från direkta orsaker, t.ex. nyanställd, ignorerar fara, oskyddad maskin.

Olyckor kan kategoriseras efter djup: enbart beskrivning, enbart mänskligt fel, en direkt orsak, två direkta orsaker, en bidragande orsak, två bidragande orsaker.

Lärandenivåerna delade hon upp i fem: 0 = enskilt samtal, I = loggbok + morgonmöte, II = lokal instruktion på specifikt ställe, III = generell instruktion + utbildning + ”alla” ställen, IV = slutet system + ny designfilosofi.

En utredning kräver bredd, dvs. geografiskt från ”detta ställe” till ”alla ställen”, vilket leder till spridning även utanför organisationen. På djupet behöver spridningen vara hierarkisk, från individ till VD eller styrelse. Lagring i organisatoriskt minne sker på kort tid till lång tid och kan då leda till åtgärder som ger långsiktighet och avtryck.

En checklista minskar risken genom en klar strategi för skydd eller eliminering. Den adresserar direkta orsaker såväl som grundorsaker på arbets- och företagsnivå. Den kan täcka andra platser eller användningsområden. Genom att lagras i det organisatoriska minnet löser den problemet långsiktigt. Men checklistorna måste vara tydliga, lätta att förstå, väl motiverade, genomförbara och kostnadseffektiva. Det ska gå att i efterhand kontrollera att de genomförts.

Nytt i säkerhetslagstiftningen är att man åläggs granska tidigare olyckor och tillbud för att dra lärdom och vidta förebyggande åtgärder. Syftet är att visa att ”lärandecykeln” fungerar även för ”andras” olyckor. Det kräver en levande ”olyckshistorik” och regelbundet sökande i databaser etc. Detta ger fler möjligheter till lärdomar och kan användas i internutbildningen.

En orsaksbaserad utredningsmodell innebär insamlande av data, analys, rapport, val av åtgärder och genomförande. I en lärandebaserad modell samlar man in olika typer av uppgifter, inklusive tester, personliga bidrag och driftbidrag. Lärdomar att dra formuleras, sprids, absorberas och leder till beteendeförändringar.

Den svåra konsten att leva

Ulf Ellervik är kemiprofessor i Lund och författare till böckerna Ond kemi, Den svåra konsten att leva samt Livet, kärleken och döden.

Han talade om biologi, celldelning, mutationer och åldrande. Liv är ganska enkla kemiska reaktioner i komplexa kombinationer. ”Individen måste dö men livet går vidare”. Dopamin är den kanske viktigaste molekylen.

Trots att medellivslängden ökade med 32 år på ett sekel, dvs. med 20 minuter per timme, så har dem maximala livslängden (den som blev äldst under en 10-årsperiod) hållit sig tämligen stabil omkring 105 år.

Åldrande är ett evolutionärt skydd mot cancer. Riktad evolution är t.ex. 100 % minskad risk för cancer hos vissa judiska grupper i Ecuador, 69 % minskad risk för Alzheimers sjukdom hos vissa judiska grupper i New York, 65 % minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar hos Amish-folket i USA och 55 % minskad risk för cancer hos vissa amerikaner med japanskt ursprung.

Han menar att vår livslängd styrs av tre faktorer: den utmätta tiden, dvs. 105 år, balans mellan olika faktorer i kroppen och livet, samt tur. Kalorirestriktion leder till längre liv. Men vad är meningen med livet?

Varför måste företag substituera?

Carl-Gustav Bornehag är professor i folkhälsovetenskap i Karlstad och projektledare för SELMA-studien. LfM har tidigare anlitat honom som föreläsare. Han anser att processen i EU kring hormonstörande kemikalier är deprimerande – den är helt enkelt sönderlobbad.

SELMA-studien tittar på hormonstörande kemikalier (endocrine disrupting chemicals, EDC) och barn.

Tiden före och strax efter födelsen är enormt viktig för individens utveckling. Våra naturliga hormoner är av största betydelse, från konceptionen till ålderdomen, för att vi ska utvecklas hälsosamt. Det gäller bland annat folksjukdomar som hypertoni, hjärt- kärlsjukdomar och diabetes.

Barn som vägde lite mindre när de föddes var lite sjukare i metabola sjukdomar, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar som vuxna eller gamla. Brist på föda för mamman var avgörande. Den riktiga riskökningen fanns hos små barn som stack iväg i vikt. Undervikt vid födseln är associerat med övervikt senare i livet. Det är i tidiga livet som vi programmeras. Sedan möter vi kanske ett liv där programmeringen inte passar.

Högfluorerade ämnen (PFAS) används för impregnering av papper, textilier och läder, i rengöringsmedel och som brandskum. De är extremt persistenta och finns i princip överallt, även i dricksvatten. SELMA-studien tyder på ett samband mellan moderns exponering för PFAS och låg födelsevikt.

Varje barn kanske påverkas minimalt av exponeringen för kemikalier. Men om många får en aning sänkt IQ eller fertilitet så betyder det något på befolkningsnivå. Nu tittar man på neurologisk och språkutveckling hos barn. Här misstänker man ftalaterna, som inte minskat i befolkningen.

I Stockholmskonventionen 2001 listades de tolv hälsofarligaste ämnena, ”the dirty dozen”, som sedan utökats till 23 stycken.  

Användningen av dessa ska fasas ut, och många används inte idag. Men PCB och DDT hittar vi i individer som inte fanns när de förbjöds. Byggvaror lever länge, t.ex. PVC-golv.

Metoden att byta ut farliga ämnen mot mindre farliga ämnen kan ifrågasättas. Det är som att sprida ett läkemedel i befolkningen utan att den genomgått prövningar, och se vad som händer. Man ändrar en molekyl, substansen får ett nytt nummer och det tar minst tio år innan den kan förbjudas. Det finns studier som tyder på att ersättare för t.ex. BPA har ungefär samma hormonella egenskaper.

Vi har inte metoder att bedöma hormonstörande ämnen. Det finns vetenskaplig enighet om hur kriterierna ska se ut som även myndigheterna accepterar. Problemet är när vetenskapen möter industrin. Europakommissionen gav efter för lobbyisterna och har nu anmälts från Sverige.

Avslutningsvis talade han om inomhusdammet, där man hittar ftalater. De tas upp via inhalation och via huden, men vi vet inte hur mycket.

Han nämnde även paracetamol som på något årtionde gick från att vara farligt och receptbelagt till att finnas i varje handväska. Majoriteten av gravida kvinnor tar in paracetamol tidigt under graviditeten. Detta kommer att studeras i SELMA-studien.

Kemikalier i varor och vägen framåt

Lisa Anfält från Kemikalieinseptionen (KemI) talade om EU:s miljölagstiftning Reach. Reach är ofullständig men det sker en viss utveckling.

En vara är ett föremål med en form, yta eller design som bestämmer dess funktion. t.ex. skor, kläder, leksaker, elektronik. För bekämpningsmedel krävs godkännande, registrering och märkning. För kemikalier krävs registrering och märkning. Men för varor finns inga krav!

Dock har en del begränsningar införts, bl.a. ftalater i leksaker och barnvårdsartiklar, azofärgämnen i läder och textil, kadmium, nickel och bly i smycken, krom(VI) i läder, och PAH i gummi eller plast som kommer i kontakt med munhålan. Kommande begränsningar är bly i konsumentvaror och nonylfenoletoxilat i textilier.   

Enligt ett domslut i EU är en vara fortfarande en vara även om den sammanfogas med andra saker. Ett cykelhandtag av plast blev tidigare en del av cykeln och ingående ämnen hamnade under 0,1 %.

POPs-förordningen (långlivade organiska föroreningar, persistent organic pollutants) genomför Stockholmskonventionen och konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Den innebär förbud mot vissa långlivade organiska ämnen, t.ex. perfluoroktansulfonat (PFOS) i textilier, kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) i mjuk plast och bromerade flamskyddsmedel i återvunnen plast.

RoHS-direktivet begränsar sex ämnen i elektriska och elektroniska produkter: kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och två bromerade flamskyddsmedel (PBDE och PBB). Här ställs bl.a. krav på CE-märkning, uppgifter om tillverkare och importör och teknisk dokumentation. Fyra ftalater är på väg in i direktivet: DEHP, BBP, DBP och DIBP.

Leksaksdirektivet gäller barn under 3 år och varor avsedda att stoppa i munnen. Den omfattar Bisfenol A och flamskyddsmedlen TCEP, TCPP och TDCP. Kommande är BIT, ett konserveringsmedel i målarfärg, formamid och konserveringsmedlet MI.

Biocidförordningen trädde i kraft 2013. Om en vara marknadsförs med biocida egenskaper, t.ex. ”antilukt” eller ”antibakteriell” ska den märkas med väl synlig information på svenska. Om nanomaterial ingår ska namnet framgå. Om biocidfunktionen är primär är varan en biocidprodukt, och då gäller många regler.  

Giftfri vardag är en handlingsplan framtagen av regeringen, och det är KemI:s inriktning. Framför allt ska barn, ungdomar och foster skyddas. Hinder för varureglering är bl.a. kunskapsbrist om användning i varor och att det är ineffektivt att behandla ett ämne i taget. SVHC-ämnen (substances of very high concern på den så kallade kandidatlistan) fasas ut i EU men tillståndsprövningen hanterar inte importerade varor. 

Reach har inneburit kandidatlistan, substitution, information till kunden om särskilt farliga ämnen i varor, tillståndsprövning och kunskapsuppbyggnad. Information om ämnen i varor är dock fortfarande otillräckligt. Domslutet ger bättre förutsättningar för implementering. Nuvarande EU-kommission ger inga tecken till nya regelverk. Möjligen kan cirkulär ekonomi vara en möjlighet att titta på innehållet i produkten.

På gång är begränsningar för tillståndsämnen i importerade varor, bl.a. fyra ftalater. CMR-ämnen i textil och byggvaror har begränsats via ”snabbspåret”. Ytterligare begränsningar är på gång i RoHS och leksaksdirektivet, liksom av PFOA i textilier och bisfenol A i kvitton. Biocider begränsas vid bristande effektivitet. Byggproduktförordningen ger möjlighet till nationella begränsningar. Kemikalieskatt diskuteras liksom mer tillsyn och mer samarbete i EU.

En översyn av Reach påbörjas 2017. Fler SVHC med varuanvändning förs upp på kandidatlistan. Krav på bättre information kan ställas. Bedömning och hantering kan göras gruppvis för att undvika falsk substitution. Här kan man få draghjälp av FN:s arbete i t.ex. SAICM och CiP.

Värdet av en giftfri vara  

Magnus Hedenmark är ekotoxikolog och har jobbat med miljömärkning. Han talade här om cirkulär ekonomi. Att slippa oro, befogad eller ej, kan ha ett högt andrahandsvärde.

Så berättade han om journalisterna på Svenska Dagbladet som blev ”lagligt förgiftade” genom att äta mat ur konservburkar under någon vecka, vilket gav dem höga halter av bisfenol A i urinen. Livsmedelsverket tyckte inte det var något problem eftersom man kissade ut substansen.

Laga eller slit och släng? Han beskrev två situationer. I den ena har råvarupriserna stigit mycket och fluktuerar. Kanske Ikea tar tillbaka möbler för sin egen skull? I den andra planerar man förstörelse i stället för reparation.

Regelverken kan inte vara normer vid cirkulär ekonomi. Det är svårt att fälla kemikalier, mycket lättare att fria. Det finns ett stort glapp mellan cirkulär kemi och lagstiftningen. Man måste ha en strategi och det måste finnas ekonomiska incitament. Ericsson t.ex. återanvänder komponenter.  

Aktievärlden drivs av förtroende och innovation. ”What is good for society is good for business” sade Michael Porter 2006. Det är funktionen i varan som efterfrågas av kunden – inte konsumtionen. Han menar att man kan göra enorma besparingar genom att applicera cirkulära principer i dagens affärsmodeller.

Tänker man funktion så är lösningen på bromerade flamskyddsmedel inte en annan kemikalie. I stället tänker man sprinklers och datorer inkapslade i metall. Blodpåsar innehåller ftalaten DEHP som stabiliserar röda blodkroppar som då kan hållas i lösning sex veckor. Å andra sidan lagrar man sälla blod längre än två veckor. Det kan vara svårt för en innovativ lösning att ta sig in i en genomreglerad verksamhet.

Vi har ett biologiskt kretslopp, men i cirkulär ekonomi har vi också ett teknologiskt kretslopp. Cirkulär kemi kan ge många nya jobb. Varumärket stärks och man får en minskad kostnad för riskhantering.

Med ett proaktivt förhållningssätt håller man kretsloppen rena genom att välja aktivt grön kemi och material som passar in i en cirkulär ekonomi. Det är ursprungsdesignen som avgör.

Cirkulär kemi innefattar kemikontroll och substitution eller produktutveckling. Kemikontroll kräver ett centraliserat datasystem för att man ska slippa kontakta många leverantörer. Substitution och produktutveckling kräver att man identifierar utfasningsämnen, att avsedd funktion analyseras och att möjliga alternativ listas och värderas. Målet är minskad materialåtgång, att ”bästa” materialen används och symbios mellan industri och återanvändning.  

Att sälja och upphandla funktion är det som gäller, inte volym. Om man hyr ut varor får man dem tillbaka och får själv ta konsekvenserna av om de är lätta eller svåra att reparera. Philips säljer ”belysta fastigheter”, där de tar hand om elräkningarna, underhåll, utbyte av lampor etc. Självklart sätter de in de bästa lamporna. Ett annat företag, som hyr ut mattor, använder bara material som kan användas för nya mattor.

Kemikaliefria Karin

Karin Kruse, miljöinspektör i Göteborg, deltog i stadens projekt GreenhackGBG. Hon antog utmaningen att under två månader kemikaliesanera sitt hem. Det blev fem olika kategorier: städ, kosmetika och hygien, livsmedel, plast och textilier.

Så till exempel fann hon att hon använde 237 olika ämnen i badrummet på morgonen. Hon bytte ut dessa mot olika ”natur”preparat, eller slutade helt enkelt använda dem.

Förutom att hon lyckades minska kemikaliebördan i hemmet lärde hon sig mycket om kemikalier i vår vardag. Hon hyser stor beundran för miljömärkta rengöringsprodukter, och hon vet att man måste fråga, fråga och åter fråga handeln om innehåll i produkter. Hon vet också att allt inte är farligt.

CLP-förordningen

Susanna Norrhon-Risberg från KemI redogjorde för CLP-förordningen. Den gäller klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden inom EU.

Alla som släpper ut ämnen på marknaden har här ett ansvar. Alla led har ansvar för att märkning och förpackning är korrekt: de som tillverkar eller importerar ämnen, återförsäljare och distributörer, och de som formulerar, dvs. tillverkar blandningar.

Ett offentligt samråd om kemikalielagstiftningens ändamålsenlighet har ägt rum våren 2016.                                  

Ingen tid att förlora för näringslivet

Niklas Skår är jurist på Svenskt näringsliv. Utmaningarna är inte bara miljömässiga.

Globala megatrender är en ökad befolkning, krav på välståndsökning, urbanisering, demografiska förändringar och konkurrens om resurser. Därtill kommer klimatförändringar, minskad biodiversitet och utarmning av naturresurser. Fiskbestånden i haven kan komma att kollapsa och färskvattentillgångarna är otillräckliga.

Aldrig tidigare har någon varelse kunnat påverka vår planet i samma omfattning som mänskligheten gör idag. Det innebär stora utmaningar men också hopp för vår framtid. Vi har möjligheter i form av tekniska innovationer, högre resurseffektivitet och snabb anpassningsförmåga.

Vårt lilla Sverige har 0,1 % av världens befolkning men lika stor andel av varuhandeln som Brasilien och lika stor andel av tjänstehandeln som Indien. 20 % av varuexporten består av råvaror. Värdet uppgår till 1 500 miljarder kronor om året. 50 % av vårt BNP kommer från varuexporten. Sverige har plats 10 av 187 på FN:s lista för Human Development Index (HDI).

Han visade därefter filmen Inget att förlora – en film om mänsklighetens stora utmaningar. Den var riktigt bra! Kanske vi borde bjuda in honom till LfM?

Hur svårt kan det vara att välja rätt råvaror?

Dag Duberg är nordisk hållbarhetschef på Tarkett, en av världens största tillverkare av golv.

Tarkett har antagit utmaningen att arbeta för en cirkulär ekonomi. Målet är att ta fram produkter som förbrukar lite resurser, bidrar till en god inomhusmiljö och som är möjliga att återanvända.

Recycling är en överlevnadsfråga. Vi måste lära oss att använda gammalt material. Även förnyelsebara råvaror måste användas. Åkern behövs för matproduktion minst fyra år av fem.

Exempel på ”good materials” är PVC-golv med ricinolja som mjukgörare och ftalatfri teknologi. God inomhusmiljö karakteriseras av emissionsfria golv utan biocider, städmetoder som sparar vatten och kemikalier och textila plattor som renar luften.

Tidigare gick det inte att sälja golv i övriga världen om de inte innehöll triclosan. I Sverige var det tvärtom. Nu är det helt borttaget.

Kemikalier och klimatåtgärder 

Per Rosander, Ecoplan, är kemist och f.d. chef för det internationella kemikaliesekretariatet ChemSec.  Han fick ett uppdrag 2010 att titta på möjliga synergier mellan miljömålen giftfri miljö och begränsad klimatpåverkan. 

Samma år tog fem kemiföretag i Stenungsund fram visionen Hållbar kemi 2030. Verksamheten ska då baseras på förnybara råvaror och energi.

Här finns många frågetecken. Dagens fossila eten byts ut mot bio-eten. Vilken kompetens behövs i den omställningen? Vill skogsindustrin förse kemiindustrin med råvara? Plast kan göras av socker och sten. Men då konkurrerar man om sockerrören.

Det finns många exempel på att plaster marknadsförs som återvinningsbara men som inte är det på grund av innehållet. PET-plast (polyeten) är alltför förorenad för att kunna återvinnas. Den lagras på en plan i Värnamo. Förpackningstillverkarna och förpackningsåtervinnarna kommunicerar inte med varandra.

Kemiindustrins utsläpp av växthusgaser i EU minskar samtidigt som kemikalieproduktionen ökar. Men baskemikalier tillverkas allt mer i Asien, framför allt i Kina.

Det finns ett åttiotal kemikalier med känd växthuseffekt, vissa med extremt stor effekt. I Montrealprotokollet finns 19 st angivna. HFC-ämnen har GWP (global warming potential) mellan 100 och 15 000.  Perfluorerade ämnen är både toxiska och växthusgaser. Fluorerade etrar har en livstid i atmosfären på upp till 136 år. HFE-125 har högst GWP på 14 900. Perfluorpolyetrar har GWP på cirka 10 300. Endast ett ämne, PFPMIE, finns upptaget på IPCC:s lista. För dimetyleter, metylenklorid och metylklorid finns påvisad men relativt låg växthuseffekt.

Mörkertalet är stort. Vi vet inte hur många växthusgaser det finns bland kemikalierna. Enligt kemikalieindustrins internationella branschorgan ICCA är det globala utsläppet av koldioxidekvivalenter från kemiindustrin i ett livscykelperspektiv 3,3 gigaton (Gt) per år. Det betyder att 8 % av de globala utsläppen orsakas av kemikalier o plaster. Flygtrafiken står för 3-4 %.

ICCA anser att kemikalier kan vara klimaträddare. Utsläppen 2030 kan minskas med nära 20 Gt per år jämfört med 2005 genom att kemikalier i olika funktioner kapar utsläppen av koldioxid. (De globala utsläppen var år 2000 42 Gt.)

Det finns synergier mellan klimatåtgärder och giftfri miljö. Minskad användning av fossila bränslen reducerar även utsläpp av ingående föroreningar, t.ex. tungmetaller. Större effektivitet vid materialanvändning gynnar båda målen. Utveckling av biobaserade material och industriell bioteknik gynnar mer ”naturbaserade” material, vilket kan reducera de toxiska riskerna. Minskad användning av halogenerade kolväten (HHC) kan ge positiva effekter både på klimat och toxiska risker. Dematerialisering, dvs. minimeringen av användning av material och energi, minskar både utsläpp av växthusgaser och toxiska utsläpp.

Det finns också målkonflikter och risk att klimatåtgärder leder till fler toxiska problem. Intensivodling av biobränslen kräver ökad användning av kemiska bekämpningsmedel. Formaldehyd och tillsatser som MTBE ökar vid övergång till biobaserade drivmedel. Kvicksilver finns i lågenergibelysning. Energieffektivare solcellsteknik ökar användningen av toxiska material för att optimera prestanda. Kvävetrifluorid, en mycket kraftig växthusgas, används för effektiv rengöring och etsning av elektronik och i solceller. Nanomaterial med okända hälso- och miljöeffekter kan finnas i nya energilösningar.

Olja är fortfarande den helt dominerande basen för kemikalietillverkning. EU:s kemikalieindustri använder cirka 140 ton energibärare (räknat i koldioxidekvivalenter). 50 % utgör bas för kemitillverkning, 41 % för energiomvandling. Förnybar energi bidrog endast med en promille av all användning av energibärare.

Potentialen att minska klimatutsläppen genom biobaserad kemi är cirka 1-2,5 Gt koldioxidekvivalenter till 2030.

Övergång från fossil kemi till grön kemi handlar om att få ner mängden toxiska ämnen och samtidigt bygga på förnyelsebara råvaror. Tolv principer har utvecklats.

Det finns många faktorer att ta hänsyn till, bl.a. tillgången till bra men sällsynta effekter, toxiska aspekter mm. PVC anser han är en antites till cirkulär ekonomi eller kemi. Det finns inte plats för PVC i kretsloppssamhället. Under hela livscykeln släpper PVC ut mängder med olika icke önskvärda ämenen.

Så frågade han sig hur kemiindustrin och dess produkter ser ut om 40-60 år. Finns giftfria och återvinningsbara kemiska produkter och varor, helt eller delvis gjorda på biobaserad råvara? Är det möjligt att i full skala ersätta fossil bas för kemikalieindustrin med tanke på hur mark för bioproduktion bör fördelas? Ska all kemi vara fossilfri eller kommer växthuseffekt av fossil råvara att kunna neutraliseras av kolfällor? Om fossil råvara fortfarande kan användas i i-länder efter 2050, är det då klokt att använda den i kemiindustrin?

Grön kemi är styvmoderligt behandlad i Sverige. Kemifrågan har fått stå tillbaka för klimatfrågan. Nyligen meddelades att Sveriges enda fabrik för tillverkning av biodrivmedel läggs ner.